Med hjärtat i hallsgropen...

Fy fan vad läskigt det är när lillan är sjuk. Hon sover i min säng nu, så att jag ska höra henne om hon börjar hosta slem osv och får problem att andas. I natt hände något så obehagligt, vi låg och sov. Och så hostar lillan till, och det rosslar massor. Jag flyger upp i taket, lyfter upp henne upprätt och stryker henne över ryggen. Jag tänder lampan och tar tag i mobilen, livrädd att behöva ringa 112 för att hon inte får luft. När jag rätade på henne så fick hon genast luft och fortsatte andas, hon somnade om så fort jag la ner henne på kudden. Men jag satt käpprätt upp i sängen och kikade på henne en lång stund. Det tog ett bra tag innan jag kunde släcka lampan, men jag låg och lyssnade på henne en lång stund. Att hon andades som hon skulle. Det var så himla obehagligt och det är så läskigt, att hela tiden vara orolig att hon inte ska få luft ordentligt. I dag när vi vaknade var hon feberfri, och det är jag så glad över. Men hostan,slemmet och snoret är ännu värre nu... Mammas fina hjärta.