Sjukstuga

Min lilla älskling vaknade förkyld och hostig. Det är första gången hon har hosta och hon är även rosslig :(. Hon har varit hängig och ledsen idag och sovit extra mycket. I natt får hon sova i min säng så jag hör om hon blir sämre :/. Hoppas inte det, mammas fina hjärta !

Skickat från min iPhone

Min bortskämda lilla loppa

Det är helt galet vad bortskämd loppan blir. Hon får nya saker hela tiden tycker jag. Presenter och allt möjligt. För några veckor sedan fick hon ett par "bitnycklar" av sin ena moster. Perfekt att ha när tänder är på g. Och av sin speciella födelsedagskompis och hennes sambo fick hon något som kallas för "badhjälp" det är typ som en stol man sätter i badkaret så hon kan sitta själv och man slipper hålla i henne. Man får aldrig lämna henne själv, men man kan sitta bredvid badet och kika på henne när hon badar. Hon älskar den och vi använder den varje kväll, efter kvällsgröten så badar hon. Det behövs. Idag spenderade vi hela dagen med loppans farbrors fru och hennes son, då slapp loppan för det första att åka i vagnen när vi var på stan för hennes faster bar henne hela vägen så hon såg allt som kon i hennes väg, hon var så nöjd.. Och sen fick hon en fin solhatt från h&m och en jätterolig leksak som man staplar på varandra. Hon tyckte så mycket om sin nya leksak och lekte med den hela kvällen. Hon fick alla dessa i försenad doppresent. Tack så jättemycket för de fina sakerna

Så var det kört

Min dotter har ända sedan första dagen hon låg i sin vagn trivts så bra i den. Hon har sovit i timtal i den och när hon blev tre månader så låg hon även vaken i den och kikade på sin giraff. DDet har funkat bra fram till denna vecka, hon sover fortfarande bra i vagnen men inte lika länge. Vilket inte är så konstigt eftersom att hon inte behöver lika mycket sömn. Men fram tills förra veckan har det gått bra för henne att ligga vaken i vagnen, jag kan inte fälla liggdelen alls och hon är för liten för sittdelen än så länge. Jag brukar sätta henne i liggdelen med stöd av några kuddar, det funkar sådär. Hon halkar ner och blir arg för att hon inte ser något. Idag blev hon så arg och accepterade inte att halvsitta i vagnen, så då fick jag bära henne en bra stund när vi var på stan och sedan fick hon sitta i mitt knä på bussen. Då var hon så glad, när hon fick se vad som hände runt omkring henne. Tänk att hon är så stor min fina lilla tjej, att hon växt ifrån sin liggvagn. Det är helt galet, det går så fort min fina fina ärta.

släng dig i väggen

gnällspik tycker ni, som läser. Och jag förstår er för nu har det varit jävligt deppigt här ett bra tag. Nu är det slut med det för denna gång, GLADA MINER möts ni av nu när ni kommer hit !!

Note to self

Hittade massa fina saker här

all min kärkek ska jag ge,,,

varje morgon väcker du mig med ett leende och ett skratt lilla loppan. Det får mig att glömma alla tråkigheter som varit dagen innan. Jag älskar dig så finaste loppan

It kills me...

det gör det, det vet du med... fuck vad det dödar mig, men bara bara när jag tänker tillbaka på det. det där speciella tjatet varje dag .... fuck... jag vill inte, att det ska göra ont mer.. det gör aldrig ont annars, för utom när jag har det framför mig... och det hade jag idag... fuck fuck fuck ...

I förra veckan hittade jag lillan i krypställning i sängen. Och nu i dagarna så ställer hon sig så ibland, och gungar fram och tillbaka. Och så försöker hon ta sig fram, men lixom släpar ena benet efter sig. Det är så spännande och roligt och se <3

Skickat från min iPhone

ingen bra dag

Jag är nästan aldrig ledsen, jag blir inte särskilt arg längre heller. Men idag har jag haft en låg dag, det är över ett år sedan jag var så här nere. Men det är man ibland som sagt inte ofta längre men ibland. Jag hoppas att det blir en bättre gladare dag imorgon. Jag är helt säker på att den stora boven i denna dåliga dag är att jag börjar inse vad det innebär att min dotters pappa inte vill veta av henne alls. Tankar och funderingar om hur jag ska förklara för henne, när hon en dag frågar vart han är och varför hon aldrig får träffa honom...

Fan fan fan

Denna vecka har verkligen startat så jävla illa,jag blev väckt av min dotter väldigt tidigt. Sen somnade vi om igen, då blev jag väckt av ett sms. Från en kompis, som har lovat massa saker men har ett ex som inte accepterar att jag finns över huvud taget... Och att jag nu har klonat mig och blivit två gör ju saken bara värre. När jag pratar med honom om varför det är som det är och om vi ens ska fortsätta ha någon kontakt. så får jag ett sms, jag kikar när jag jag har lagt på... och kan då bara konstatera att det är den berömda jävla parallella tvåsamheten som gick åt helvette denna måndag morgon.... så idag började väldigt väldigt dåligt....

Om oss

Om tresamhet som inte blev av, och hur vi har det. Jag är väldigt nöjd med mitt liv som det ser ut idag. Jag lever tillsammans med min dotter och får se henne utvecklas och vara med henne varje dag. Det är det bästa jag någonsin gjort, för hennes skull är jag ledsen att det blev som det blev med hennes pappa. Att vi inte lever tillsammans är inget vi kan göra något åt, det är som det är och det är bäst så för alla. Men att han väljer bort att träffa henne över huvud taget gör mig så jävla ledsen, för hennes skull. Jag ska göra allt jag kan för att hon inte ska sakna något i sitt liv, ge henne de rätta förutsättningar till att göra vad hon vill. Och jag hoppas att en dag, så vill hennes pappa träffa henne igen. Jag vet att min dotter är glad och trygg och mår bra. Det är det jag dagligen jobbar för hela tiden, i alla beslut jag tar. Jag saknar inte att leva i ett förhållande och det gör mig inget alls att jag måste tvätta,städa,diska och fixa allt praktiskt. Ibland hade det varit skönt om maten stod på bordet när vi kom hem efter en lång dag, men det är enligt mig skitsaker.(Och väldigt ofta nästan jämt, så klagar andra mammor som lever med sina barns pappor på att de inte gör nog hemma eller med barnen... så jag missar kanske inte så mycket ?) Men ibland får jag dåligt samvete, när jag inser att jag inte alltid kan vara på topp, att jag inte alltid är jätteglad och pigg och att ibland måste jag diska istället för att leka med min dotter. Då tänker jag att om vi var en vuxen till, så skulle det finnas en person till och dubbelt så mycket energi att ge henne, varje dag. Men så tänker jag att vi har så många fina vänner och en sån bra familj, och vi träffar någon av dessa nästan varje dag. Och de ger henne alltid sin odelade uppmärksamhet. Och då brukar jag tänka, att hon får mer kärlek och uppmärksamhet än barn som lever i kärnfamiljer och kanske inte träffar så många fler än dem. Och då gör det inte lika ont längre...

jag gissar på att de är mellan 2 och 10 personer...

...någonstans som inte "får ha kontakt med mig".. det är så knäppt att man knappt tror det själv.. och jag blir lika förvånad var enda jävla gång.... Jag har alltid haft mycket killkompisar, kanske förut fler än tjejkompisar. Ja det stämmer nog. Och nu har jag väldigt få av de manliga kvar, och det tycker jag är så jävla tråkigt. Jag har aldrig varit den snyggaste tjejen i klassen, aldrig varit bästa på något och är väll inte alltid så jävla kul att umgås med... men vem är det hela tiden ?. Och i alla fall händer detta, gång på gång på gång på gång... Och jag lär mig ju aldrig, tror att det är annorlunda nu och att det inte ska bli så igen... Det jag menar är att mina manliga vänner skaffar flickvänner,fruar, random brudar, tillfälliga flickvänner osv osv. Och det slutar alltid med att de inte "får" vara vän med mig längre... Det är så tråkigt, de kan bero på allt möjligt men de slutar höra av sig efter ett tag och så kommer det fram att deras "sällskap" inte tycker att det är lämpligt att de umgås med mig längre. Av en hel rad olika anledningar, och det gråts och kastas saker, hotas och härjar och har sig. Och givetvis är det inte någon som står ut med detta, så mitt nummer raderas i telefonboken och i vissa fall går det så långt att jag inte ens blir hälsad på på stan... Och så frågar folk, blir du inte sur på hans tjej som inte "låter" honom träffa dig osv osv... och alla alla gånger så svarar jag, nej jag blir besviken på honom som inte tyckte att jag var värd mer än så. Att vår vänskap inte var viktig alls... det är inte första gången, och heller inte sista... men när det börjar gå ut över andra än mig så blir jag så satans jävla trött och besviken... oftast på mig själv, för att det är ju jag som har valt, valt vänner som i det långa loppet inte bryr sig... själv har jag aldrig förstått mig på att försöka "låsa in" den man lever tillsammans med... men det är tydligen det senaste och det verkar funka jävligt bra..

När man slutar förvänta sig något alls av folk

I eftermiddags bestämde min dotters pappa sig för att han inte vill ha någon kontakt med oss alls... på obestämd framtid...det värsta är att jag inte förvånad allsn

ensamhet, tvåsamhet, tresamhet, tvåsamhet

Jag har levt i tvåsamhet tre gånger, alla slutade i total katastrof. Alla dessa har en sak gemensamt och det är mig. Man kan göra det enkelt för sig och säga att det därför är mitt fel, eller så kan man se att olika förutsättningar, olika killar.... det gick duktigt illa i alla fall...

Jag har inte levt i ensamhet, på väldigt många år sju för att vara exakt, och det tänker jag vara i detta fallet. Nu menar jag någon längre stund av ensamhet. Jag lever inte i ensamhet nu heller, det är tvåsamhet eller tvåsamhet. På två helt olika sätt. Många ser det nog som att jag lever i ensamhet med min dotter, för att jag är den enda vuxna. Men så är det ju inte, speciellt inte nu när jag är mammaledig och det enda vi gör är att umgås jag och min fina dotter.

Om tresamheten som inte gick något vidare, tresamhet som var planerad. Tvåsamhet som skulle bli tresamhet, tvåsamhet som var byggt på en lögn och någon som inte vågade säga vad denne tyckte. Egentligen.

Egentligen är väll den relationen en form av tresamhet, även om vi inte lever tillsammans. Nu funkar inte tresamheten alls, inte ens varannan jävla tisdag. För någon har gått upp i rök och vägrar höra av sig...

Tvåsamhet som jag har nu är bra, på båda sätten. Tvåsamhet med någon som inte stället krav och tjatar och gnatar, tvåsamhet som bara är när man vill.... Tvåsamhet som egentligen är ensamhet... fast iaf inte...men den är övervägande ensamhet....

Och så tvåsamheten som skulle ha varit tresamhet men som blev tvåsamhet, den här tvåsamheten är den allra bästa. Jag och min älskade dotter, det blev inte som det var tänkt. Det blir det inte ibland och det är ju inte så mycket att gnälla om faktiskt. Det är så att säga bara att gilla läget, och det gör jag. Det funkar fantastiskt bra, det är fantastiskt att leva så här nära en liten person och se henne utvecklas för varje dag som går. Tvåsamheten som säkert ibland kan vara en riktig bitch, men samtidigt helt fantastisk. Tvåsamhet, där hon får all min uppmärksamhet och jag ska göra allt för att ge henne de allra allra bästa förutsättningar...

Tvåsamhet, där jag försöker och försöker och försöker så att det ska bli tresamhet ibland, iaf varannan vecka. Men det verkar inte funka...

Jag trivs med mitt liv, bättre än vad jag gjort på sju år... Och det är jag så glad över.

Om om varfrör jag inte blir så arg längre...

Tårar i ögonvrån eller inte... idag blev jag så arg så att jag darrade som ett asplöv...
Helvetesjävlafan

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ månader idag

♥ Fem månader idag!!!!
Grattis mammas fina fina hjärta ♥ ♥ ♥

Om varför jag inte blir arg... (längre)

Förr så kunde jag bli så arg så jag kokade, jag gapade och skrek och hade mig. Jag hämnades å de grövsta och jag var/är precis som elefanterna. Jag glömmer aldrig.... Under den här perioden i mitt liv har jag fått frågan flera hundra gånger, varför blev du inte arg ? varför gapade du inte och skrek ? varför slog du honom inte på käften ? hur kunde du bara ta allt ?.... Hade det varit två år sen så hade jag gjort, allt det där... det har jag oxå gjort och det bara resulterade i katastrof...mer bråk och gap och skrik...

Nu till svaret på frågan varför jag nu mera inte blir arg, utan mest trött och tycker att inget alls du gör förvånar mig längre...

När jag tittar på honom och söker hans blick, så tittar han bara på mig i några få sekunder. Sen viker han undan blicken, han är lite stirrig och hela tiden stressad. Han är mest tyst, alla gånger vi ses. Det är som att han tänker i en evighet på vad han ska fråga,säga, och när man frågar något så tar det så lång tid innan man får ett svar. Ett svar som är så noga uttänkt, eller ett svar som är en ren lögn från början till slut. Fast jag vet att han inte kallar det lögner, han kallar det "att undanhålla sanningen". Det är väldigt få saker vi kan tala om, trots att vi har det allra största i vårt liv gemensamt. Vi ses bara hemma hos mig, för vi är inte välkomna i hans nya hem. Viktiga saker som rör mig, som jag "behöver" veta, drar han ut på i sista sekund med att meddela och då är han så nervös så att det känns som att han ska kräkas över mig. När han väl är här så går det ganska bra, för utom att han alltid är stressad och pressad och ser ut som ett djur i bur. Ibland svarar han osammanhängande eller inte alls...När han inte är här så går det åt helvete, även om han lovar att ringa eller maila eller messa. Så svarar han aldrig när jag ringer, det tar dagar eller veckor att få ett svar på dessa om man ens får ett svar... Oftast får man inte ens det. Han svarar inte i telefonen när jag ringer för att då får han skäll, det är tragiskt men så är det... (inte av mig givetvis)Jag har en tanke om att, vi ska kunna vara "vänner", ringa varandra om det är något fira stora dagar tillsammans och samarbeta när vi väl "behöver det". Men det är så svårt, när inget funkar. När han lovar saker som han aldrig håller, när han inte ens kan göra en sån enkel sak som att svara på en vanlig fråga via sms... Jag har aldrig sett en person som mår så dåligt, som är så stressad och pressad och osäker. Osäkerheten lyser igenom, i allt han gör... Och det blir bara en ond cirkel, han lovar att han ska höra av sig och så försvinner han i flera flera veckor utan att ord utan något alls....
Det är inte för min skull jag står ut med allt detta, fick jag bestämma skulle jag aldrig mer träffa honom, aldrig mer ha med honom att göra.. Men jag gör detta för hennes skull. För att jag vill ge henne en chans att lära känna honom och se vem han är... Och jag hoppas varje dag, att han ordnar upp sitt liv och börjar agera som en vuxen människa, stå får det han gör och håller det han lovar. Tills hon blir så stor att hon förstår...

Och svaret på frågan om varför jag inte blir arg på honom längre är att varje gång han går här ifrån så ser jag att han gråter.... Men han har ingen aning om att jag vet...

sova sova sova

Det har blivit lite knasigt med sömnen för lilltjejen nu i helgen. Det senaste är ju att hon sover två gånger/dag en gång runt elva och en gång runt fyra. Det gör det ju väldigt svårt med planeringen. I helgen har vi varit iväg och även haft besök så det har blivit lite si och så med sömnen. I går var loppan jätteledsen och övertrött och sov inte alls som hon skulle på dagen, så eftermiddagen och kvällen var kaos. Hon somnade vid nio på kvällen och sov sen till halv ett, då vaknade hon och åt. Det brukar hon göra, sen flyttade jag över henne till min säng för hon var klarvaken. Så låg hon där och åt på sina fötter och sparkade mig i huvet och lite sånt, sen blev hon otålig och ville gå upp. Fast det var mitt i natten, så då fick hon sitta bredvid mig sängen och då brukar hon klättra på mig. Det gjorde hon ett tag och sen la hon plötsligt huvet på min mage och somnade. Då la jag henne på hennes kudde bredvid mig och då vaknade hon till, kikade på mig la sin lilla arm om min hals. För det är så lång den når och så sov vi så till klockan sju i morse Det var så mysigt ♥.
I dag när hon skulle sova på dagen, sov vi tillsammans i min säng för jag är så förkyld och var helt slut och i eftermiddags så somnade hon på soffan. Det tycker jag är okej att hon gör på dagen, men på natten ska hon sova i sin egen säng om det inte är undantagsfall som igår. Hon är så duktig och somnar utan knorr i sin egen säng varje kväll.

Idag vaknade jag med huvudet och näsan full av snor, huvudvärk och världens hosta. Det var -15 så jag ville inte ta ut lillan heller. Så idag har vi varit inne och myst hela dagen lång, och när lillan sov middag på lunchen so däckade jag bredvid. Imorn fyller världens bästa tjej 5 månader och då ska vi till bvc, för spruta, vägning och mätning. Jag tror hon är 66 cm lång och väger 6,8 kg ca. Imorn får vi veta, finaste S som är hemma denna vecka ska med och sen ska vi vidare till en annan kompis för lunch och mys ♥

Nu var det nog slut.,...

Japp, det känns lite dubbelt faktiskt, tråkigt att det mysiga stunderna ska ta slut. Men samtidigt skönt att få en del av sin kropp tillbaka och slippa kasta fram tuttarna både här och där... Även fast jag alltid varit väldigt diskret och ammat under en filt, om jag ammat någon annan stans än hemma... Den sista månaden har ju mest pumpat ut mjölk och gett på flaska då damen blivit bekväm av sig och tyckt det går för långsamt med tutte.... Och nu de senaste dagarna när jag har försökt pumpa ur har det knappast kommit något alls... Jag ville amma i sex månader, nu har jag sett till att hon fått i sig min mjölk i fem... Det hade funkat om jag inte blivit magsjuk i julas och mjölken sinat... Men nu är det så och jag är ganska nöjd iaf...

Babysång och gips ♥

Idag började vi dagen med att gå en lång promenad ca 30 min, det är långt för mig så gnäll inte !!!. Det snöade till och med på oss massor. Inte på loppan, hon låg ju i vagnen och pratade om allt möjligt. Vi promenerade till babysången, dit vi börjat gå med några andra i mammagruppen. Vi sjöng och barnen gillade det. Sen fick vi göra fina gipsavtryck av barnens händer, det var kul. Sen fikade vi och efter det fick barnen leka. Sen tog jag bussen hem, för då var det snöstorm. Och så har vi softat och lekt och pussats och myst resten av dagen. Nu sover loppan och jag ska snart göra det samma ♥

För ett år sedan....

Packade jag i ren panik ner alla mina ägodelar i flyttkartonger, telefonen hade ringt säkert hundra gånger vid denna tidpunkt på dagen/kvällen....
För ett år sedan, hade jag inget eget hem... I några månader, det var mindre kul.
För ett år sen berättade jag för mina älskade vänner att jag var gravid, gravid i vecka tretton och utkastad av sambo till lika far till ärtan i magen.

När jag gick och la mig den kvällen tänkte jag, att det finns bara en väg. Och det är upp, och jag var tacksam för att jag då fick veta vad min dåvarande sambo var för slags person. Den kunskapen har enbart gjort mig starkare. Och detta år har varit det bästa i mitt liv. Oändlig tacksamhet, för allt alla nära och kära gjort för mig och min dotter. ♥

När alla andra går och lägger sig...

så är jag vaken, jag fixar med praktiska saker och ugglar farmför datorn. Planerar och donar, skriver listor osv. Till klockan elva ungefär, då går jag och lägger mig... Åh så skönt att sova tänker jag, då hinner jag sova några timmar innan loppan ska äta sitt nattmål. Varje natt i tre månader har jag tänkt så. Och lika förvånad blir jag varje kväll, när jag inte kan somna... Oftast somnar jag efter ett, mellan ett och tre om jag har tur. I värsta fall hinner loppan vakna och käka, i alla allra värsta fall så vill hon inte somna om och vi måste vara vakna några timmar.... Då ligger vi i min säng i mörkret, hon sprattlar och kickar mig i huvet och ryggen. Sen pratar vi lite och somnar. Hon i sin säng och jag i min, och vi sover så jälva bra. Hon väcker mig oftast med ett skratt och så börjar våran dag. Jag är hur pigg som helst, och allt går jättebra. Tills klockan är fyra och jag tror jag ska gå av på mitten.... För då kommer tröttheten som en spark i skallen... Jaha men varför går du inte och lägger dig tidigare tänker ni då... Och det spelar ingen roll om jag så går och lägger mig vid åtta när loppan gått och lagt sig... För JAG KAN INTE SOVA. Så fort jag går och lägger mig så börjar de alla tankar och funderingar.... kring, vad jag ska jobba med när föräldraledigheten är slut, vilken förskola loppan ska gå på kommunal, privat, engelsk, svensk, vilken pedagogik, ute eller inne ??? en miljard frågor.... Tankar på hur jag ska lägga upp nästkommande dag för att få ut så mycket vettigt som möjligt av den, och aldrig aldrig stressa när loppan är vaken. Hur allt strul kring loppans pappa med familj ska lösa eller inte lösa sig... och allt praktiskt jag borde göra istället för att sova.... Sen funderar jag vidare ibland kring, varför det blev såhär, varför jag envisades med att lita på någon som bara ljög... i vanlig jävla ordning och det är ju aldrig smickrande för en själv... att ligga där och känna sig dum... Och listor listor listor till förbannelse i huvet... Men så tänker jag, att det kanske är värt det iaf den här nattstressen ??. För när loppan är vaken är jag varken stressad eller ledsen eller funderar så mycket på allt runt omkring.... Då inser jag hur bra jag faktiskt har det, och att det inte spelar någon roll hur många gånger du ljugit för mig tidigare, för du finns inte längre kvar i våra liv. Och att jag ska ta det piano med loppans pappa, för det löser sig... jag vet att jag har mitt på det torra där, och har gjort mer än tillräckligt... Jag har det så galet bra, och det vet jag att loppan med har hon växer och trivs och leker och utvecklas. Och är så glad och kärleksfull. Och vi har så roligt varje dag, och jag uppskattar och lever i nuet, varje sekund varje minut... För tiden med loppan är så värdefull så stor. Om jag bara kunde somna på kvällarna så skulle det gå lite lite lättare med allt... Nu ska jag sluta gnälla, för det finns andra som har betydligt större problem än vad jag har... Nu kallar sängen och jag kommer definitivt att däcka pronto, för jag är så trött och jag kan knappt vänta... tills imorgon då en ny dag med loppan börjar... lilla lilla mammas loppan...♥

Just nu....

Är det lite mycket... så jag bloggar i morgon istället !!!

Mamma mamma barn !!

I går så bjöd jag och lillan hem alla mammor och barn från föräldrargruppen. Det var en mamma och pojke som inte kunde komma, men sex mammor och barn klämde vi in här hemma. Jag var orolig att det skulle bli trångt och att vi alla inte skulle få plats. Men det gick så bra så, jag hade bakat två sorters kakor och scones. Te, kaffe och saft bjöd vi med på. Det var mycket lyckad och alla gillade fikat, vilket jag var lite nervös över innan. Men det gick bra och alla barn kikade nyfiket på varandra. Alla utom min unge som sov nästan hela tiden de var här, men hon var väll trött så varför inte. När de gått var vi båda helt slut och det blev en lugn kväll och vi sov båda väldigt gott i natt.
Idag har vi promenerat i det fina vädret och kikat runt i hela stan efter en sittvagn som går att ha åt båda håll. Det finns en i hela stan, en enda sort. Den är väldigt fin, perfekt skulle jag vilja säga. Men den kostar en bra slant så vi får se hur det blir. Jag tycker att det är så tråkigt att ha barnet vänd från sig när man går. Då får man ju ingen kontakt och det tycker jag är tråkigt. Så en vagn som man kan välja åt vilket håll man vill ha den vore ju perfekt.

Vi gick förbi en lekpark som har babygunga, så vi stannade där för att pröva om lillan gillade att gunga och det gjorde hon. Hon skrattade och tyckte det var jätteroligt, tänk att hon är så stor nu att hon kan gunga. Min fina lilla tjej.

I går satt hon även själv utan stöd för första gången, tills hon fattade att jag inte satt bakom. Då tappade hon balansen och ramlade. Nu sover skruttan och jag ska käka lite innan vi ska iväg och träffa några kompisar !

full rulle...rulle

Idag har vi haft en rolig och lång dag, vi följde med en tjej i mammgruppen på babysång i en kyrka utanför stan. Det var vi och tre mammor och bebisar till från mammagruppen, det verkade vettigt. Några trams sånger, men över lag vettigt så dig ska vi gå igen.
Så prommenixade vi lite och loppan sov vid lunch, hon sov ända till hennes kusiner och bästa faster kom på besök. Då var det full fart, de hade med sin gamla gåstol till loppan och hon gillade att sitta i den. De skjutsade henne över golvet i den och hon tyckte det var så kul. När vi fikade så satt loppan med och fick morot och potatis, den sprutade hon ut. En del av den i alla fall, jag säger alltid till henne när hon gör sådär. Men de tyckte ju hon var jätterolig och skrattade massor åt henne, smidigt. Då blev det ju värsta allan-ballan efftekten. Loppan var i sitt esse och busade loss, när maten var slut så hade de jätteroligt.
Så bad jag loppans faster kika i munnen, jag varnade för att hon skulle bli arg och sprattla. Det är ingen fara sa faster, hon är undersköterska och barn brukar inte knorra när hon ska kika dem i munnen. Det var ju inte så här med min lilla dam, hon blev arg och gapade och vred sig och ville inte alls bli petad i munnen. Faster varken såg eller kände något, men sa att loppan beter sig precis som bebisar gör när de ska få tänder. Så vi får vänta och se. På kvällen tog vi en sväng till loppans gudmor och sen var det hem och sova för loppans del och softa i soffan för mig !

Äntligen

Jag har så många fina vänner som både jag och loppan tycker om att träffa. Och jag är så tacksam över alla som vill spendera tid tillsammans med oss och bryr sig så mycket om loppan. I går var finaste M här och lämnade loppans doppresent, den hade inte hunnit komma till dopet. Vi käkade middag och pratade om allting som varit och det som ska komma. Loppan fick gröt och det gillade hon ju som vanligt. Det var så kul att träffa M, det händer ju inte skitofta så man får ta tillvara på de tillfällen som ges♥.

En annan jätterolig sak är att finaste S kommer hem nästa helg. Efter att ha rest omkring i världen med sin pojkvän i flera månader landar de nu i Sverige och vi ska få träffa dem ♥, som vi har längtat ! Extra plus med den helgen är att även H kommer hem, vi blev lite bortskämda förra terminen när hon pluggade distans och var här massor. Men i sommar flyttar hon hem om allt går som det ska !

varning för trist inlägg om ammning !!

Jag lovade mig själv att jag skulle amma min dotter, inget skulle få stoppa mig. Jag lovade att amma henne i sex månader. Jag hade hört allt om hur elaka de var på bb om man inte fixade att amma. Men mig skulle de inte få knäcka. Den andra natten i min dotters liv så låg jag vaken hela natten, jag ammade henne hela natten. Från sju på kvällen till fyra på morgonen. När solen började gå upp och det var morgon rann äntligen den "riktiga" mjölken till och jag hade lyckats. Jag har ammat med amingsnapp från början och det har gått hur bra som helst. I julas blev jag sjuk och mjölken sinade, då blev jag helt knäckt. Jag var tvungen att ge henne ersättning, i en vecka, men jag ammade samtidigt och mjölken kom tillbaka. Men nu blir hon inte mätt, så fram tills i förra veckan ammade jag och gav henne ersättning. Förra veckan började vi med gröt, på kvällen innan läggdags och rotfrukt på lunchen. Nu har loppan blivit så bekväm av sig att hon inte vill amma längre, inte när hon är hungrig iaf. Hon kan ta flaska först och amma sen, men inte amma först. Det går för sakta. Så jag pumpar, jag pumpar tre gånger om dagen och ger henne i flaskan. Jag vill att hon ska få i sig bröstmjölk så mycket som möjligt iaf tills hon är sex månader. Så 1,5 månad är det bara att kämpa på med pumpen. Sen hoppas jag kunna amma henne innan hon går och lägger sig fram tills hon är åtta månader. Eller kommer jag vara så jävla trött på det när hon är sex månader och jag kämpat på med pumpen så jag lovar inget. Jag skulle ju kunna sätta mig i ett hörn och grina för att jag inte lyckades hel amma henne i sex månader. Men det tänker jag inte göra. Det viktigaste är att hon får i sig mat och att hon får så mycket bröstmöjlk som kan. Detta lär vara så jävla ointressant att läsa för er som inte har barn eller helt enkelt inte bryr er, men jag varnade iaf i rubriken !

en glad morgon

Min lilla loppa vaknade vid halv nio och var jätteglad, hon skrattade och busade en lång stund. Ingen tand har kikat fram men vi får väll se hur det blir. Idag ska vi ta en promenad kring lunch så hon får sova ordentligt och i em ska vi ha fika gäster. Mostrarna kommer på onsdags fika ♥. Det blir nog en rolig tjugo veckors dag detta tror jag =)

♥ 20 veckor

Nu inatt fyller min fina loppa 20 veckor, tiden går så fort. Det är helt otroligt, så mycket utveckling som sker. Så mycket hon lärt sig på bara 20 veckor. Min fina fina loppa, mamma älskar dig så !

Ett riskorn

Det måste vara en tand, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Idag har lillan varit tröstlös och gråtit, hon har inte haft feber men inget har varit bra. Istället för att gå ut som vi brukar göra vid lunchtid fick hon ligga i min säng och sova och jag låg bredvid. Hon sov i över två timmar och jag lyckades somna i en. På eftermiddagen var hon trött och ledsen och så sov hon en stund vid fem tiden. Hon somnade vid tio efter att ha varit riktigt ledsen en längre stund, så nu hoppas jag för hennes skull att hon får sova några timmar. Det känns som att det är en tand på G och det såg så ut, jag fick kika en snabbis i munnen på henne. Men nu har hon ju fattat att jag vill kika mer så då drar hon ihop munnen till ett litet litet streck ! I måndags och idag hade vi egentligen planer med vänner, men nu blev det av olika anledningar inte så. Det var bra med tanke på tanden som nog är på g. Jag hoppas lillskruttan får sova nu och att tanden kommer fram snart så hon slipper ha ont. Hon hade så ont i dag och grät verkligen krokodiltårar. Det gjorde så ont i mamma hjärtat, och inget hjälpte.