Inget andning larm = dålig mamma... ??

Jag är ganska trygg i min mammaroll... säger de människor jag träffar dagligen... Det är bra, tror jag.. Jag känner mig trygg i den. Det är jag och min dotter inga konstigheter där inte, och så lever vi livet våran vardag och fest.... men ibland så hugger det till i magen på mig.. när jag läser en blogg, en blogg som en bekant till mig skriver. Hon har ett andnings larm till sin dotter, så om dottern slutar andas så larmar det. De skyndar till sängen och ska därför kunna förhindra plötslig spädbarns död. Jag har inget sånt larm, jag har inte ens funderar på riktigt över att köpa ett. Och helt ärligt så vet jag inte varför heller.... Jag är väl medveten om att min dotter kan vara ett av alla dessa barn som dör i plötslig spädbarnsdöd. Eller får cancer, eller blir påkörd eller våldtagen och mördad osv osv..... eller drunknar när hon är och badar med skolan... Det är inte så att jag inte oroar mig över sånna saker... men någon stans så tänker jag att en sån sak som plötslig spädbarns död kan jag inte påverka ?. Jag har inte läst på i ämnet så jag vet faktiskt inte helt säkert, men någon stans tänker jag så. Ibland känner jag mig hemsk för att jag inte går och oroar mig för det.... Men sen tänker jag, att det är bra ? att jag inte går och tänker var och varannan dag tänk om hon dör i natt.... För om jag gjorde det skulle jag inte kunna sova, då skulle jag vaka över hennes säng hela tiden... och det skulle ju inte gå.... för då skulle jag vara för trött för att orka ta hand om henne....(nu var jag ju givetvis tvungen att rusa och kika så hon andades..) hon sover 90% av tiden i sin egen säng. Är hon förkyld eller sjuk så vill jag att hon sover hos mig, då är hon så nära det går om något händer. Hon har börjat med att dra sin snuttefilt över ansiktet och så håller hon fast den med sin lilla lilla hand.... tänk om jag skulle lyfta på den och där ligger en kall död dotter..... det är så hemskt, jag får panik vid bara tanken... det är nog därför tänker jag, som att jag inte oroar mig ? för då skulle jag bara sitta och oroa mig och gråta....

Min fina fina tjej

Nu har lillan blivit så stor att hon inte somnar så fort man lägger henne i vagnen. Hon somnar inte heller lika lätt i min famn eller bredvid mig, när vi är någon annan stans än hemma. När hon var två månader somnade hon bredvid mig i soffan på ett fik. Det tror jag inte hon skulle göra nu, har hon väl somnat så sover hon bra och kan sova på stökiga fik och andra ställen där det är mycket ljud. Men hon slappnar inte av och somnar i min famn lika lätt längre. Jag tror det har med åldern att göra. Hon växer och nu är hon väldigt med, vill vara med och titta och se allt som händer. I går var vi borta på middag och jag försökte söva henne i soffan till lets dance, när de andra åt dessert. Det var omöjligt, hon ville vara med vid bordet istället. I em gick vi hem till C på fika tillsammans med K. Vi blev kvar hela kvällen och det var så mysigt, jag trodde att lillan skulle somna i min famn eller på soffan. Men precis som igår så ville hon vara med och inte sova, hon sov en stund i famnen på både C och K, men inte alls länge. Så vid nio gick vi hem, dels för att hon behöver sova och dels för att jag inte vill vara ute och gå med henne senare än så. Jag fick en skön kvällspromenad och hon somnade i vagnen och sover ännu.

Två slagna hjältar....

Idag var den stora dagen, idag var lillan och jag ifrån varandra en hel dag för första gången sen hon kom. Jag hade ju funderat mycket innan på hur det skulle kännas, om jag kanske skulle bli ledsen och sakna henne jättemycket. Det gick jättebra, jag lämnade henne vid åtta i morse och vid sex tiden kom hon till mig igen. Det gick så bra och det är jag så glad över, jag tänkte på henne hur hon hade det och så. Men inte hela tiden, jag ringde inte en enda gång för att fråga hur hon mådde eller hur det gick. För jag vet att om det skulle vara något så skulle de ringa mig, hon var så glad min lilla tjej när de kom med henne på kvällen. Hon hade haft det så roligt, det fick jag se både bilder och ska senare få se film på. Och främst så märktes det för att hon var så glad och skrattade när hon såg mig. Jag är glad och stolt över att det gick så bra att vara utan henne. När barnen är så här små så är det ju aldrig ett problem för dem, utan för deras gnälliga nojjiga föräldrar. En sån vill jag inte vara. Jag älskar min dotter mer än något annat och skulle göra allt för att hon ska ha det bra. Men jag kommer inte nojja och mesa, jag skulle aldrig lämna henne till någon jag inte litar på och var därför trygg i att vara ifrån henne !! Nu är det två slagna hjältar som landat hemma för en timme sen, jag är så slut och lillan sover redan i sin bilstol. Snart ska vi flytta oss till sängen

Min lilla skatt ligger och sover i sin säng nära nära min. Jag borde med sova, jag är helt slut. Idag var jag och lillan och badade för första gången. Spännande tyckte min fina tjej att det var! Hon gillade det, efter det lite spring på stan och en konsert så är vi båda helt slut. Jag har även städat och packat för imorn ska vi vara ifrån varandra hela långa dagen för första gången. Jag är mycket nyfiken på hur det kommer kännas, om jag kommer vara en sån där trams mamma som ringer och smsar som en galning och undrar hur hon har det. Eller om jag kommer kunna slappna av och njuta av denna roliga dag ! Jag hoppas på det senaste !!

Skickat från min iPhone

Hon tittar upp på mig med sina stora bruna ögon. Och jag ser på henne att hon förstår att det inte är som
Vanligt. Hon ligger i sin vagn med bara pyamasen på sig. Och vagnen rullar, fram och tillbaka fram och tillbaka. Vi är inomhus och i vanliga fall får hon aldrig ligga i vagnen. Men ikväll vill hon inte sova, hon är övertrött. Efter att ha sovit för lite middag och sent på dagen med. Så nu rullar jag henne i vagnen fram och tillbaka fram och tillbaka, hon är inte ledsen utan ligger och ser sig runt omkring. Snart ska jag flytta henne till sin säng istället !

Skickat från min iPhone

ZzzzZZZZzzZZzz

Som tur var fick vi rätsida på det där med sömnen och min fina tjej sover som vanligt igen. Hon vaknar och äter en eller möjligen två gånger. Det är så skönt, vi ligger båda efter på sömnkontont och hon tar igen det mycket bra. Det är sämre med mig, den duma jäveln som sa "man ska sova när babyn sover" skulle jag ju vilja prata med. Alternativt, se hur den har det hemma och hur vida denne har några vänner alls kvar. När min lilla tjej somnar, så diskar jag sen plockar jag undan i lägenheten har jag inte käkat så gör jag det. Sen sätter jag mig framför datorn med mobilen i högsta hugg och tar igen allt det sociala jag missat för den dagen. Oftast ringer jag även lite samtal och gör listor för morgondagen. Och att sova på dagen när hon sover nap är ju bara helt uteslutet, knepig människa som sa sådär.... Men nu ska jag iaf sova snart, för jag måste vara pigg och med i matchen när hjärtat vaknar.

Nya vanor hemma hos oss

Tänder är absolut på väg. Natten till igår sov vi två timmar och i natt kände jag mig väldigt utvilad efter ca fem, givetvis inte sammanhängande men iaf. Idag började jag ge Alvedon, lilltjejen har varit ledsen till och från hela dagen men även glad och skrattat . Idag börjar vi med en ny vana, eller vi ska se om den funkar. 180g ersättning i nya fina mam flaskan och en Alvedon innan läggdags !
Jag hoppas så att det funkar och att min lilla tjej får sova i natt. Hon ligger i min famn nu och gnuggar ögonen av trötthet. Jag håller tummarna !!!

Skickat från min iPhone