Två slagna hjältar....

Idag var den stora dagen, idag var lillan och jag ifrån varandra en hel dag för första gången sen hon kom. Jag hade ju funderat mycket innan på hur det skulle kännas, om jag kanske skulle bli ledsen och sakna henne jättemycket. Det gick jättebra, jag lämnade henne vid åtta i morse och vid sex tiden kom hon till mig igen. Det gick så bra och det är jag så glad över, jag tänkte på henne hur hon hade det och så. Men inte hela tiden, jag ringde inte en enda gång för att fråga hur hon mådde eller hur det gick. För jag vet att om det skulle vara något så skulle de ringa mig, hon var så glad min lilla tjej när de kom med henne på kvällen. Hon hade haft det så roligt, det fick jag se både bilder och ska senare få se film på. Och främst så märktes det för att hon var så glad och skrattade när hon såg mig. Jag är glad och stolt över att det gick så bra att vara utan henne. När barnen är så här små så är det ju aldrig ett problem för dem, utan för deras gnälliga nojjiga föräldrar. En sån vill jag inte vara. Jag älskar min dotter mer än något annat och skulle göra allt för att hon ska ha det bra. Men jag kommer inte nojja och mesa, jag skulle aldrig lämna henne till någon jag inte litar på och var därför trygg i att vara ifrån henne !! Nu är det två slagna hjältar som landat hemma för en timme sen, jag är så slut och lillan sover redan i sin bilstol. Snart ska vi flytta oss till sängen