Inget andning larm = dålig mamma... ??

Jag är ganska trygg i min mammaroll... säger de människor jag träffar dagligen... Det är bra, tror jag.. Jag känner mig trygg i den. Det är jag och min dotter inga konstigheter där inte, och så lever vi livet våran vardag och fest.... men ibland så hugger det till i magen på mig.. när jag läser en blogg, en blogg som en bekant till mig skriver. Hon har ett andnings larm till sin dotter, så om dottern slutar andas så larmar det. De skyndar till sängen och ska därför kunna förhindra plötslig spädbarns död. Jag har inget sånt larm, jag har inte ens funderar på riktigt över att köpa ett. Och helt ärligt så vet jag inte varför heller.... Jag är väl medveten om att min dotter kan vara ett av alla dessa barn som dör i plötslig spädbarnsdöd. Eller får cancer, eller blir påkörd eller våldtagen och mördad osv osv..... eller drunknar när hon är och badar med skolan... Det är inte så att jag inte oroar mig över sånna saker... men någon stans så tänker jag att en sån sak som plötslig spädbarns död kan jag inte påverka ?. Jag har inte läst på i ämnet så jag vet faktiskt inte helt säkert, men någon stans tänker jag så. Ibland känner jag mig hemsk för att jag inte går och oroar mig för det.... Men sen tänker jag, att det är bra ? att jag inte går och tänker var och varannan dag tänk om hon dör i natt.... För om jag gjorde det skulle jag inte kunna sova, då skulle jag vaka över hennes säng hela tiden... och det skulle ju inte gå.... för då skulle jag vara för trött för att orka ta hand om henne....(nu var jag ju givetvis tvungen att rusa och kika så hon andades..) hon sover 90% av tiden i sin egen säng. Är hon förkyld eller sjuk så vill jag att hon sover hos mig, då är hon så nära det går om något händer. Hon har börjat med att dra sin snuttefilt över ansiktet och så håller hon fast den med sin lilla lilla hand.... tänk om jag skulle lyfta på den och där ligger en kall död dotter..... det är så hemskt, jag får panik vid bara tanken... det är nog därför tänker jag, som att jag inte oroar mig ? för då skulle jag bara sitta och oroa mig och gråta....