Min fina tjej sover, i sin säng.

Den senaste veckan har det varit lite upp och ner med lillans sömn. Hon sover alltid bäst i vagnen på dagarna. Även om den rullas ute, i en butik eller står still på ett fik. Men går jag hem och ställer vagnen i hallen så vaknar hon alltid efter en kvart... Hon sover inte alls hemma på dagen, är vi inne en hel dag sover hon knappt ngt alls. På sin höjd en timme och vad är det, jo ingenting. Jag måste hitta en lösning så hon kan sova i sin säng på dagarna. På kvällarna denna vecka så somnar hon bara i min famn eller när hon får ligga nära nära mig i soffan eller sängen. Och då går det jättebra, hon sover hela natten och vaknar bara en gång och vill äta. Även om hon somnar hos mig och jag lägger ner henne i sin säng så vaknar hon om somnar inte om. Jag har försökt hela veckan att söva henne själv i sin säng, men hon gråter helt otröstligt och skriker. Hon gråter så att hon blir helt röd i ansiktet och tårarna sprutar... Kalla mig mes, men då pallar fan inte ens jag sitta gråtandes i soffan i vardagsrummet och höra på :/. Kanske är det så, att jag har mig själv att skylla att jag borde vara hårdare mot henne... Men hon är tolv veckor gammal och hellre att hon sover hos mig än att vi inte sover alls. Jag ska försöka lite i taget, att hon får somna i sin egen säng. Nu ikväll sov hon bredvid mig i soffan och så bar jag henne till hennes säng. Nu har hon sovit där i 20 min, det är jättebra och jag hoppas hon sover tills hon vill äta. Det brukar vara vid sextiden. Snart ska jag med hoppa i säng.