Tankar kring min förlossning....

Man bör ju som sagt börja tänka och förbereda sin förlossning. Det ska skrivas förlossningsplaner och donas och andas och annat.... Men jag har bestämt mig för att inte skriva någon förlossningsplan, jag har ingen aning om hur jag kommer att känna då. Alltså kan jag inte planera för det, jag vet idag att jag helst skulle klara mig på bara lustgas, men kommer det att ta flera dygn och de råder mig till att ta någon annan form av smärtlindring så får jag väl lyssna på dem och göra som de säger. Jag är inte så rädd för själva förlossningen, liten ska ut och det kommer göra så jävla ont mer än så vet jag ju inte. Jag vet att jag är livrädd för att bli igångsatt, och att jag verkligen inte vill bli snittad. Men hellre planerat snitt än igångsättning som går åt helvette och slutar med akutsnitt.. Allt i hela världen för liten, men det vore skönt att slippa... Jag är mycket nyfiken på hur det kommer att sätta igång, med värkar med vattenavgång ? Kommer det starta på natten kommer vattnet gå på någons skor.Har jag rätt kommer liten att komma innan bf precis som jag trott hela tiden ?....Det enda jag kan känna mig lite stressad över är väl att ingen av de som ska följa med svarar i telefon och jag får fixa allt själv, men det kommer ju gå det med om jag måste. Det är ju bara att ta en taxi och så löser sig resten !!