Nu kommer genuspolisen och tar mig...

Jag vill börja med att skriva att jag vet att det finns flickor som är hårdare än hårdast, som spelar fotboll och kör rally. Tjejer som spelar hockey och tycker att smink bara är onödigt kladd... Jag vet att det finns killar som älskar att dansa balett och glitter och glamour. Alla killar behöver inte spela fotboll och och älska sport och tjejer behöver inte sminka sig och älska rosa... Men jag har endå mina funderingar. Det är antingen eller tjej eller en kille som ligger i magen, en helt oskrivet blad, en ny individ. Det är så stort och så overkligt och jag är så lycklig hela tiden över att få vara med om detta. Jag funderar hela tiden varje dag på detta och nu mest på vad det är för kön på liten. Jag tänker att eftersom att jag är tjej och ensamstående så kanske det automatiskt är enklare för mig om det är en tjej i magen. Inte för att hon i sånt fall automatiskt kommer att gilla samma saker som jag,och alla tjejer är ju olika och individuella. Men jag tänker endå att man kanske har ett försprång om det är en flicka. Sen tänker jag wow tänk om det är en pojke i magen, vad spännande. Och vilken utmaning, och vad massa nya saker jag kommer att få lära mig. Sen får jag lite lite panik och börjar göra långa listor i huvudet med saker som killar gillar och kommer fram till att jag inte kan så himla mycket av dem... Då inser jag att jag måste lära mig allt detta tills i höst, sen lugnar jag ner mig lite och tänker att jag kan nog i sånt fall ta det lite med tiden... Fast å andra sidan kan det ju vara en pojkflicka där inne som älskar hockey eller ngt annat som jag inte har så stor koll på... Och då måste jag ju endå lära mig allt detdär endå... Finaste lillebror lovade häromdagen att han skulle hjälpa mig med alla sånna saker och det känns bra...I börjar var jag säker på att det var en liten flicka där inne och nu vet jag inte varför men nu tänker jag, att det kanske bor en liten liten pojke i min mage....