När alla andra går och lägger sig...

så är jag vaken, jag fixar med praktiska saker och ugglar farmför datorn. Planerar och donar, skriver listor osv. Till klockan elva ungefär, då går jag och lägger mig... Åh så skönt att sova tänker jag, då hinner jag sova några timmar innan loppan ska äta sitt nattmål. Varje natt i tre månader har jag tänkt så. Och lika förvånad blir jag varje kväll, när jag inte kan somna... Oftast somnar jag efter ett, mellan ett och tre om jag har tur. I värsta fall hinner loppan vakna och käka, i alla allra värsta fall så vill hon inte somna om och vi måste vara vakna några timmar.... Då ligger vi i min säng i mörkret, hon sprattlar och kickar mig i huvet och ryggen. Sen pratar vi lite och somnar. Hon i sin säng och jag i min, och vi sover så jälva bra. Hon väcker mig oftast med ett skratt och så börjar våran dag. Jag är hur pigg som helst, och allt går jättebra. Tills klockan är fyra och jag tror jag ska gå av på mitten.... För då kommer tröttheten som en spark i skallen... Jaha men varför går du inte och lägger dig tidigare tänker ni då... Och det spelar ingen roll om jag så går och lägger mig vid åtta när loppan gått och lagt sig... För JAG KAN INTE SOVA. Så fort jag går och lägger mig så börjar de alla tankar och funderingar.... kring, vad jag ska jobba med när föräldraledigheten är slut, vilken förskola loppan ska gå på kommunal, privat, engelsk, svensk, vilken pedagogik, ute eller inne ??? en miljard frågor.... Tankar på hur jag ska lägga upp nästkommande dag för att få ut så mycket vettigt som möjligt av den, och aldrig aldrig stressa när loppan är vaken. Hur allt strul kring loppans pappa med familj ska lösa eller inte lösa sig... och allt praktiskt jag borde göra istället för att sova.... Sen funderar jag vidare ibland kring, varför det blev såhär, varför jag envisades med att lita på någon som bara ljög... i vanlig jävla ordning och det är ju aldrig smickrande för en själv... att ligga där och känna sig dum... Och listor listor listor till förbannelse i huvet... Men så tänker jag, att det kanske är värt det iaf den här nattstressen ??. För när loppan är vaken är jag varken stressad eller ledsen eller funderar så mycket på allt runt omkring.... Då inser jag hur bra jag faktiskt har det, och att det inte spelar någon roll hur många gånger du ljugit för mig tidigare, för du finns inte längre kvar i våra liv. Och att jag ska ta det piano med loppans pappa, för det löser sig... jag vet att jag har mitt på det torra där, och har gjort mer än tillräckligt... Jag har det så galet bra, och det vet jag att loppan med har hon växer och trivs och leker och utvecklas. Och är så glad och kärleksfull. Och vi har så roligt varje dag, och jag uppskattar och lever i nuet, varje sekund varje minut... För tiden med loppan är så värdefull så stor. Om jag bara kunde somna på kvällarna så skulle det gå lite lite lättare med allt... Nu ska jag sluta gnälla, för det finns andra som har betydligt större problem än vad jag har... Nu kallar sängen och jag kommer definitivt att däcka pronto, för jag är så trött och jag kan knappt vänta... tills imorgon då en ny dag med loppan börjar... lilla lilla mammas loppan...♥