varning för trist inlägg om ammning !!

Jag lovade mig själv att jag skulle amma min dotter, inget skulle få stoppa mig. Jag lovade att amma henne i sex månader. Jag hade hört allt om hur elaka de var på bb om man inte fixade att amma. Men mig skulle de inte få knäcka. Den andra natten i min dotters liv så låg jag vaken hela natten, jag ammade henne hela natten. Från sju på kvällen till fyra på morgonen. När solen började gå upp och det var morgon rann äntligen den "riktiga" mjölken till och jag hade lyckats. Jag har ammat med amingsnapp från början och det har gått hur bra som helst. I julas blev jag sjuk och mjölken sinade, då blev jag helt knäckt. Jag var tvungen att ge henne ersättning, i en vecka, men jag ammade samtidigt och mjölken kom tillbaka. Men nu blir hon inte mätt, så fram tills i förra veckan ammade jag och gav henne ersättning. Förra veckan började vi med gröt, på kvällen innan läggdags och rotfrukt på lunchen. Nu har loppan blivit så bekväm av sig att hon inte vill amma längre, inte när hon är hungrig iaf. Hon kan ta flaska först och amma sen, men inte amma först. Det går för sakta. Så jag pumpar, jag pumpar tre gånger om dagen och ger henne i flaskan. Jag vill att hon ska få i sig bröstmjölk så mycket som möjligt iaf tills hon är sex månader. Så 1,5 månad är det bara att kämpa på med pumpen. Sen hoppas jag kunna amma henne innan hon går och lägger sig fram tills hon är åtta månader. Eller kommer jag vara så jävla trött på det när hon är sex månader och jag kämpat på med pumpen så jag lovar inget. Jag skulle ju kunna sätta mig i ett hörn och grina för att jag inte lyckades hel amma henne i sex månader. Men det tänker jag inte göra. Det viktigaste är att hon får i sig mat och att hon får så mycket bröstmöjlk som kan. Detta lär vara så jävla ointressant att läsa för er som inte har barn eller helt enkelt inte bryr er, men jag varnade iaf i rubriken !