ensamhet, tvåsamhet, tresamhet, tvåsamhet

Jag har levt i tvåsamhet tre gånger, alla slutade i total katastrof. Alla dessa har en sak gemensamt och det är mig. Man kan göra det enkelt för sig och säga att det därför är mitt fel, eller så kan man se att olika förutsättningar, olika killar.... det gick duktigt illa i alla fall...

Jag har inte levt i ensamhet, på väldigt många år sju för att vara exakt, och det tänker jag vara i detta fallet. Nu menar jag någon längre stund av ensamhet. Jag lever inte i ensamhet nu heller, det är tvåsamhet eller tvåsamhet. På två helt olika sätt. Många ser det nog som att jag lever i ensamhet med min dotter, för att jag är den enda vuxna. Men så är det ju inte, speciellt inte nu när jag är mammaledig och det enda vi gör är att umgås jag och min fina dotter.

Om tresamheten som inte gick något vidare, tresamhet som var planerad. Tvåsamhet som skulle bli tresamhet, tvåsamhet som var byggt på en lögn och någon som inte vågade säga vad denne tyckte. Egentligen.

Egentligen är väll den relationen en form av tresamhet, även om vi inte lever tillsammans. Nu funkar inte tresamheten alls, inte ens varannan jävla tisdag. För någon har gått upp i rök och vägrar höra av sig...

Tvåsamhet som jag har nu är bra, på båda sätten. Tvåsamhet med någon som inte stället krav och tjatar och gnatar, tvåsamhet som bara är när man vill.... Tvåsamhet som egentligen är ensamhet... fast iaf inte...men den är övervägande ensamhet....

Och så tvåsamheten som skulle ha varit tresamhet men som blev tvåsamhet, den här tvåsamheten är den allra bästa. Jag och min älskade dotter, det blev inte som det var tänkt. Det blir det inte ibland och det är ju inte så mycket att gnälla om faktiskt. Det är så att säga bara att gilla läget, och det gör jag. Det funkar fantastiskt bra, det är fantastiskt att leva så här nära en liten person och se henne utvecklas för varje dag som går. Tvåsamheten som säkert ibland kan vara en riktig bitch, men samtidigt helt fantastisk. Tvåsamhet, där hon får all min uppmärksamhet och jag ska göra allt för att ge henne de allra allra bästa förutsättningar...

Tvåsamhet, där jag försöker och försöker och försöker så att det ska bli tresamhet ibland, iaf varannan vecka. Men det verkar inte funka...

Jag trivs med mitt liv, bättre än vad jag gjort på sju år... Och det är jag så glad över.