Helg

Igår var jag på en tillställning som en kompis hade. Det var mycket trevligt, det var massa nya människor jag inte träffar förut och det är alltid roligt att träffa nya människor. En annan som var där var litens pappa, första gången vi ses sedan han kastade ut oss. Sen dess har vi heller inte pratat. Igår hälsade jag på honom när jag kom och sa hej när han gick. Det var det som hände i stort sett, när jag minglade runt och umgicks så satt han mest i ett hörn och pillade på sin mobil. Han såg väldigt nervös ut. När folk började fråga om liten och ville klappa på magen så såg han ut som att han skulle spy på golvet, då försvann han snabbt som en avlöning och valde att hänga i baren istället. Detta beteende är för mig ett ganska stort bevis på hans intresse för sitt barn. Eller som jag ser det icke intresse. Men så är det ibland, ibland är folk inte de man trodde de var. Jag brukar vara extremt misstänksam mot folk och de måste verkligen bevisa för mig att jag kan lita på dem och att de gjort sig förtjänt av mitt förtroende... Så även i detta fall, men oj så fel jag hade. Kvällen var mycket trevlig, men vid tolv kastade jag in handduken och åkte hem. Då var jag så trött att jag trodde jag skulle somna stående.
g Jag tycker att det är viktigt att man inte stänger in sig och slutar umgås med folk bara för att man är gravid. Speciellt inte jag som är själv. Så i torsdags var jag på middag och igår var jag på middag. Livet slutar inte för att man blir gravid/får barn. Men man orkar inte lika mycket som tidigare och därför får man välja sina gig och inte stanna allt för sent. På onsdag är det middag med alla mostrar som gäller och det ska bli så trevligt. Men fram till dess är det enbart JOBB, JOBB, JOBB som gäller för min del. Och litens sparkar i magen, så nära hela tiden...