hur hamnade vi här ??

Som ni säkert förstått så är jag själv... eller själv och själv, liten är ju med hela tiden med. Men annars så är jag själv, därför har jag i min blogg valt att skriva MITT barn. Givetvis finns det en pappa till liten i magen, det gör det ju alltid. Men han har själv valt att inte vara delaktig i vårat liv, som det ser ut i dagens läge. Vi var tillsammans, liten var planerad och efterlängtad,men blev till lite tidigare än tänkt, men sen hände något. Och då pratar jag inte den sortens kalla fötter som alla föräldrar får och tror att de ska tappa sitt barn i golvet, tänk om de blir knarkare osv. Utan han valde helt själv att inte vara en del av detta längre, han pratade om abort, detta kom i vecka 12.Precis när vi börjat berätta för vänner och familj. Bara dagar efter det gjorde han klart för mig att vi inte längre var önskade i hans liv och kunde flytta ut så fort det bara gick. Inte en förvarning, inte ett vi sitter ner och talar samtal utan kort och gott ett sms. Givetvis är jag inte tappad i marken och trodde att allt var frid och fröjd, utan väntade mig att han skulle fråga om vi kunde sitta ner och tala om saken. Han hade betett sig konstigt enda sedan vi plussade. Men ett sms, nej det trodde jag aldrig...

Efter fjorton månader tillsammans så var det så att säga tack och hej. Så ser läget ut nu, hur det ser ut i framtiden har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att jag aldrig mer kommer att kunna lita på en person som vid vuxen ålder kastar ut sin sambo och blivande barn i magen via ett sms... Det är klart att liten har rätt till sin pappa och pappan i fråga rätt att träffa liten. Men det har vi inte diskuterat ännu, jag vill vara ifred och ta den diskussionen när bf börjar närma sig. Det känns onödigt att sitta och diskutera sådant i vecka 13 och så händer något. Det får bli ett senare projekt. Nu är det fokus på liten och mig och att allt ska gå bra.