Oro vs lugn

Japp så är det HELA TIDEN, precis som jag skrev igår om mitt humör är det med detta. Ena stunden klappar jag magen och pratar med liten. Jag funderar på namn och praktiska saker och drömmer om de lediga dagarna tillsammans med liten. Detta ändras snabbt och jag blir orolig och nervös. Tänk om något händer, tänk om något händer nu när det snart är halvvägs och ul står runt hörnet. Tänk om något händer, jag som så gärna verkligen vill detta och njuter av att vara gravid. Jag funderar massor på ul, som ska vara en så glad dag i ens liv. Man ska se ett hjärta som slår, tio fingrar och tio tår. En ryggrad som är perfekt och att lungor och alla organ finns. Men så börjar jag tänka, för alla är det inte så. För vissa är detta den värsta stund i ens liv, man får se att något är fel på ens barn och att det inte kommer att klara sig... Jag vill inte ta ut något i förskott och jag vill inte, vill inte vill inte bli sådär besviken och ledsen. Jag försöker se det från den ljusa sidan och tänka på att jag sett hjärtat slå två gånger redan. Och att jag för två veckor sen såg liten, liten som blivit så stor i min mage. Och jag försöker tänka, att allt såg bra ut för två veckor sen så det gör nog det nu med... Fast å andra sidan så tänker jag, att även om man klara ul så finns det inget som säger att man kan ropa hej. Det kan hända saker senare och det kan hända saker under förlossningen.... Men jag hoppas hoppas hoppas...