=)

Ibland funderar jag och tänker att det nog är ganska bra att jag bor själv endå. Igår när jag skulle gå och lägga mig så var jag jättearg och ledsen. Även fast jag varit och köpt glass ;). Idag när jag vaknade så var jag superglad och tänkte dethär blir ju en jävligt bra dag =). Så är det upp och ner hela tiden, fast i grund och botten så är jag mest glad. Jag mår bra och liten i magen mår bra och det är det enda som betyder något ! Så det är nog tur att jag inte bor med någon för då slipper någon annan erfara mina hemska humörsväningingar. Jag pratade med vän i helgen och hon har en son som är ett år och hon berättade att jag inte ska vara så ledsen över att jag är själv för att när de är sådär små så gör mamman endå 80% av allt som har med barnet att göra. Och då tänker jag att jag kan lika gärna göra 150% och bli helt nöjd. Jag saknar någon att bo med när jag kommer på att jag vill ha glass och glassbilen är utanför och jag får kuta iväg och köpa glass själv. Eller när jag ska bära hem tunga kassar från affären, eller när jag inte vill städa.... Det kanske är hemskt, men jag trivs jävligt bra själv och jag saknar inte någon alls.... Med detta inte sagt att jag ska bli en galen katttant när liten flyttar ut. Mina vänner har gjort jävligt klart för mig att jag ska träffa någon, någon vettig som de ska vara med och välja ut! Låter bra tycker jag, men det får vänta ett bra tag !