Den där lunchen

För två veckor sedan åt jag ju lunch med litens pappa, det gick bra. Med bra menar jag att vi inte började bråka eller att jag behövde bli arg och skapa en scen på restaurangen. Det var skönt. Men det är en sak som jag funderat på väldigt mycket, jag började ju med att fråga honom om hur han har tänkt och hur han skulle vilja ha det. Det enda han sa då var att han ville ha delad vårdnad så att han fick full insyn i alla dokument som rör liten. Han sa inget om umgängen eller att ställa upp på andra sätt. Han sa att han skulle vilja träffa sitt barn men inte mer än så. Jag tänkte inte på det då utan fokuserade bara på att lyssna på vad han sa och inte bli arg. Och nu har jag funderat fram och tillbaka på det och tycker att det känns lite obehagligt nästan att han enbart vill ha delad vårdnad för att han vill kunna ha tillgång till alla dokument och fakta som handlar om liten. Inte ett ord om umgänge, ansvar, ekonomi eller något annat. Sen klargjorde han givetvis att han fortfarande vill göra faderskapstest. Även fast han säger att han vet att det är han som är pappa. Jag fokuserar nu på mig liten och graviditeten. Jag räknar med att göra allt själv och att han inte kommer vara delaktig alls, det känns bäst så. Att inte förvänta sig något av honom alls, det är ledsamt men det är så det är. Och efter hur han betett sig så kan jag inte lita på honom över huvud taget...