Fjorton månader

I fjorton månader så levde jag tillsammans med en person jag trodde att jag kände, i fjorton månader levde jag tillsammans med en person jag trodde att jag kunde lita på. Jag trodde att ärlighet är något man faktiskt kan förvänta sig i ett vuxet förhållande. Att om man har något på hjärtat så tar man upp det. Så var det inte inte denna gång iaf. I fyra månader har det blivit mer och mer tydligt för mig hur lurad och förd bakom ljuset jag blivit. Det som inte dödar härdar och dessa sex månader som liten har bott i magen har varit de tyngsta men oxå absolut bästa månaderna i mitt liv. Ingenting är enkelt och man får kämpa för allt man vill ha här i livet så är det bara. Idag ska jag på ett oerhört viktigt möte, ett möte som jag velat gå på länge men samtidigt är oerhört nervös inför. Jag ska träffa familjeförvaltningen och prata om vårdnad, umgängesrätter och hur det rent praktiskt går till när man fastställer ett faderskap. Jag vet att litens pappa är den person jag delat mitt liv med i fjorton månader, och det vet han med. Varför han gör såhär har jag ingen aning om han kanske vill få mig att må dåligt och känna mig smutsig och billig, vad vet jag. Det går inte att få ett svar av någon som enbart stammar i telefonen. Jag har läst på och är fullt medveten om vad föräldrabalken, FNs barnkonvention och Salamaca deklarationen säger om barns rättigheter. "Alla barn har rätt till en mor och en far". Detta gäller även mitt barn och jag skulle aldrig hindra liten från att träffa sig pappa, jag vill att han ska vara en del av litens liv och jag kommer att arbeta aktivt för det. Just nu kan jag inte göra så mycket mer än att gå på mötet idag, hur förnedrande och jobbigt det än kommer att kännas för mig. Jag är inte prio ett längre, jag är inte längre huvudpersonen i mitt liv. Det finns någon mycket viktigare nu, som jag gör allt för som jag skulle göra detta tusen gånger om för. Jag vet att det som inte dödar härdar och att när jag kommer ut från mötet idag kommer jag att ha växt lite som person. När jag är klar med det har jag så att säga gjort min del, då kan jag bara vänta på att liten ska komma ut att allt ska gå bra och att fastställandet av faderskapet görs när liten är här. Vad som händer sen vet jag inte, men jag väljer att i detta fall ta ett steg i taget...